Depression - fortfarande tabu

Jag berättar alltid att jag har en äldre bror. Men egentligen är vi tre barn. Min äldste bror lever däremot inte längre, eftersom han begick självmord för 20 år sedan. 

Jag funderade långt om jag ska berätta min livshistoria, eftersom ända tills nu har jag kört på den taktiken att tysta. Jag försöker alltid att vara stark eftersom det känns att jag inte har rätten att visa svaghet - det är tyvärr fortfarande ett tabu att prata om depression. Förra veckan orkade jag inte längre hålla upp min fasad. Jag började plötsligt gråta i en lektion, eftersom jag kände mig tom och trött. Mina vänner oroade sig, men jag kunde inte hitta ord för att förklara varför jag är ledsen.

Jag har aldrig sörjt över min bror, eftersom jag var för ung för att förstå vad det betyder att mista en älskad människa. Men jag måste uppleva sorgen av min familj, vilket tynger mig fortfarande. Jag försökte alltid att vara det perfekta barnet, eftersom jag inte ville göra de samma felen som min bror. Men min plan var dömd att misslyckas. Jag fick depressioner. Jag hade också en dålig relation till mina föräldrar, eftersom jag ofta reagerade med aggressivitet.

Jag förstod först som vuxen, att den enda som i grunden kan hjälpa mig är jag själv. Jag fick ett helt nytt liv genom en omstart, eftersom jag beslutade att flytta till en annan stan för att studera nordiska språk. I efterhand kan jag säga, att det var det bästa beslutet jag har gjort, eftersom jag fick mer självförtroende. Jag är också lycklig, att jag inte längre är samma person som jag har varit tidigare.

Jag har ett lyckligt liv nu. Men jag har ändå fortfarande dåliga stunder, eftersom ibland känner jag mig tom och loj. En vän sade nyligen, att jag kommer att känna mig bättre, om jag börjar berätta och skriva om mina känslor. Jag håller med henne, eftersom det kännas befriande, om jag inte längre måste hålla upp min fasad. Jag måste också erkänna, att det är svårt för mig att visa svaghet, eftersom jag är rädd att få negativ kritik, om jag pratar offentligt om ett tema, som är tabu. Jag vill inte dra uppmärksamheten till mig. Jag vill bara, att tabun kring depression försvinner.



Kommentarer

  1. Fint inlägg! Jag tror precis som din vän, att det är bra att berätta och skriva om känslorna. På något vis känns det lättare när man inte längre behöver bära allt inom sig. Stor kram <3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg