Depression - Skuldkänslor och ångest



Sista veckan var jag mycket deprimerad. Jag orkade inte hålla upp min fasad längre. Därför var jag tvungen att berätta mina vänner, att min depression tog hela min ungdom och fortfarande är en del av mitt liv. Jag är glad, att jag bara fick positiva reaktioner och kommentarer. Det betyder mycket för mig. Tack till er alla!

Många av mina vänner uppmuntrade mig också att tala mer öppet om mina depressioner, eftersom de gärna vill förstå bättre varför jag känner mig ofta ledsen. Men det är lättare sagt än gjort. Jag har ångest att befatta mig igen med min uppväxt. Jag vill inte, att denna tid igen bestämmer mitt liv.

Jag känner mig också skyldig, eftersom jag vet, att mina vänner och också många andra oroar sig. Jag vill inte belasta dem med mina problem. Jag ställer mig därför ofta frågan: Var det riktigt att berätta, att jag har depressioner? 


Jag tycker ändå, att det är viktigt att prata med folk om depressioner eftersom temat fortfarande är tabu. Jag har ända tills nu kört på den taktiken att tysta och att hålla upp en fasad. Samhället förväntar sig att man fungerar och anpassar sig. Det här måste få ett slut! Vi måste äntligen börja att prata mer om psykisk ohälsa!



Kommentarer

  1. Det är starkt att du vågar berätta och kämpa! Vi är starka, tillsammans :)

    Sedan har studenthälsan också bra psykologer och medicinering, även om det kan hända man får stå i kö ett tag där. Jag rekommenderar det verkligen! Om du vill ha hjälp med det, eller något annat, får du gärna prata med mig om det :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg