Vi behöver kramas mer

Jag är rädd för livet. Jag är rädd för att titta framåt, eftersom jag inte vet om och när mitt liv går vidare. Jag är också rädd för att titta bakåt för då misslyckas jag med allt.

Jag skulle vilja prata med någon om min ångest.
Men jag har ingen som jag kan anförtro mig åt.

Snälla hör mig!

Barbara, 9 december 2008
(utdrag av min dagbok)

Som ungdom hade jag känslan av att ha misslyckas med livet. Jag vågade inte prata med min familj eller vänner om min ångest. Jag var rädd för att höra floskler som "försöka bli lite gladare" eller "du måste tänka positiv". Floskler hjälper tyvärr inte vid en djup depression, eftersom man inte har energin att tänka positiv.

Folk frågar mig ofta, hur man ska reagera på någon, som har depressioner. Den enda rådet jag kan ge är: Ni behöver inte lösa vårt problem. Ge oss en kram! En små sak som gör att vi mår bättre.


https://www.pinterest.com/explore/depression/

Kommentarer

Populära inlägg